Ta fram riktlinjer för energihushållning för områden och byggnader. Tänk på den långsiktiga förvaltningen av områden, platser, byggnader och andra tillgångar.


Definiera och främja användning av förnybar energi

Energiproduktion och energiförbrukning bör ingå i planeringen av markanvändningen, liksom vid planering av den ekonomiska utvecklingen. Alternativa, uthålliga och förnybara energikällor, som solljus, biobränsle, jordvärme och vindkraft bör främjas. De områden som lämpar sig för produktion av förnybar energi, inom både jord- och skogsbruk, bör fastställas och utnyttjas. Användningen av förnybar energi är uthållig endast under förutsättning att den är lokalt lämplig och undviker konflikter i fråga om markanvändning (särskilt mellan energi och grödor). Logistiken i sammanhanget ska också vara uthållig.

Lösningar som minimerar utsläppet av växthusgaser och främjar energihushållningen

Energimässigt självbärande områden som försörjs med förnybar energi bör planeras. De lokala förhållandena avgör lämpliga sätt att bygga energipassiva hus och områden. På lokal nivå innebär detta sådant som solinstrålning och vindriktning, liksom relationerna till intilliggande hus och öppna ytor. Bostadsområden med nollutsläpp och energipassiva hus bör främjas. Energipassiva hus och hus med låg energiförbrukning är gynnsamma (högre initial investering, lägre driftskostnader). Det finns redan flera tekniska lösningar: isolerrutor, värmepumpar, vindkraftverk, självdragsventilation osv. En lösning för att minimera investeringskostnaderna för teknologi på byggnadsnivå är att utnyttja infrastruktur gemensamt mellan flera byggnader. För befintliga strukturer kan energieffektiviteten förbättras. En energirevision av byggnader och bostadsområden kan ge god information och påvisa goda möjligheter för detta.

Det kan vara värdefullt med decentraliserad produktion av förnybar energi, särskilt i glesbygd, exempelvis i form av små värmepumpar som drivs med biobränsle. Vidare har kraftvärmeverk högre verkningsgrad än anläggningar för enbart värme eller elkraft.

Främjande av ny teknik och nya byggnadslösningar för användning i infrastruktur, områden och byggnader

Byggnader – inte bara bostäder, utan även kontor, lager, fabriker osv. – bör konstrueras så att de utnyttjar energiinstrålning på taken, värmeskyddande skugga, vindskydd osv. Detta minimerar behovet av uppvärmning respektive kylning. Nya lösningar för detta, inklusive kombinerad kylning/värmning, centralvärmesystem osv., kan vara miljövänliga och lönsamma på lång sikt. Värmeförluster ska minimeras på stadsnivå, kvartersnivå och byggnadsnivå.

Lokal produktion för lokala behov

Ställ krav på användning av miljövänliga, lokala byggmaterial vid nybyggnad, ombyggnad och markanläggning. Genom att byggenskapen baseras på lokalt producerade material minimeras transportbehovet och det lokala näringslivet gynnas.

Minimering av avfallsproduktion och vattenförbrukning

Hantering av avfall och behandling av avloppsvatten ska vara energisnålt och om möjligt utnyttjas som energikälla. Man kan till exempel fånga upp metan som bildas vid biologisk nedbrytning och använda gasen som bränsle i värmepannor eller fordon. Återvinning bör vara obligatorisk, och kompostering uppmuntras. Gemensamma återvinningssystem bör planeras med miljövänlighet och logistisk effektivitet i åtanke. Dagvatten bör omhändertas och behandlas för tänkbar återanvändning, exempelvis bevattning.

Se även de övriga kategorierna för begränsande och anpassande planeringsåtgärder i relation till klimatförändring:

» Lokalt klimat och framtida klimatscenarier
» Kompakta och varierande stadsmiljöer
» Uthålliga transportlösningar
» En trivsam och hälsosam miljö
» Medverkan av allmänhet och intressenter
» Strategisk planering
» Kostnader